anniesfodmap - recept och pepp om IBS och FODMAP

Kategori: IBS

Tisdagsmys

Hej vänner!

Ikväll kände jag att det var en sådan kväll det var dags för något extra. Fick reda på att jag klarat tentan i skatterätt, och det betyder fira! Så ikväll dukade jag fram popcorn med smulad ost, oliver, jordnötssmör och en kiwi. En konstig blandning, haha, men precis vad min kropp behövde ikväll. Jag tycker det kan vara svårt att få i mig tillräckligt mycket energi under dagen då elimineringsfasen förbjuder väldigt många energirika livsmedel. Därför försöker jag ha till exempel kokosolja och jordnötssmör i gröten på morgonen för att få upp energiinnehållet, och äta mer feta saker som ost och oliver. 

Nästa vecka ska jag till dietisten, och förhoppningsvis är det då jag får börja återinföra livsmedel. Är så spänd! Magen har blivit så mycket bättre under denna dryga månad, så det ska bli intressant att se vad jag kan lägga till och fortsätta må bra. Har ni påbörjat att återinföra livsmedel? Hur har det gått för er?

Natten mellan onsdag och torsdag flyger jag till London, som sagt, så det kommer bli lite tyst på bloggen under helgen. På tisdag är jag tillbaka och fit for fight, så håll ut! Får se om jag hinner lägga upp ett recept imorgon, beror på hur länge vi sitter i skolan och hur snabbt jag packar, haha. 

Förresten, om någon av er har varit i London, har ni några tips på vad vi bör se/göra/shoppa/äta? Alla förslag är mer än välkomna!

 

Nu ska jag diska upp efter mitt kalas och njuta lite till av att slippa ännu en omtenta. Hoppas ni har en riktigt härlig kväll allihop, det är ni värda! Vi ses snart igen, kärlek

Annie

Det går att leva med IBS

God kväll fina ni!

Sitter just nu och äter popcorn och honungsmelon och kollar på Lyxfällan. Det har varit en riktigt lugn dag, började med en löptur innan frukost och sedan har jag pluggat och bara tagit det lugnt. Magen har hållit sig lugn som vanligt, vilket är helt sjukt att det är vanligt! Kan knappt fatta att jag just nu går runt utan att vara uppblåst och illamående. Egentligen borde en vara mer tacksam för tillvaron, att få må bra är helt fantastiskt. Efter två år hade jag nästan glömt hur det kändes att magen låg platt och inte körde runt dagarna i ända, och jag vet att jag inte är ensam om det. Det är så många fler än man tror som har problem med magen på ett eller annat sätt, och många lever med odiagnosticerad IBS. Det är inte alls roligt att gå runt och ha ont eller vara orolig i magen, tvärt om. Att imagen aldrig kan kännas bra är inte bara fysiskt påfrestande, utan även psykiskt. Den obehagliga känslan i magen påverkar alla ens val, kanske vill man inte gå ut och äta med sina vänner, kanske vill man helt undvika sociala sammankomster just för att magen låter och kör hela tiden. Det är inte förrän man är i situationen man tänker på att det enda man egentligen vill är att vara frisk. Det är dags att börja bli mer tacksam för tillvaron.

Det finns inte någon jag önskar IBS, då jag vet hur genuint jobbigt det är att leva med. Det är därför jag driver denna blogg, för att hjälpa andra med samma problem som jag att må bättre, kanske till och med helt bra. Jag tycker inte om att föra fram propaganda för olika dieter och liknande, men FODMAP är någon jag verkligen vill rekommendera

Till er som inte har diagnostiserad IBS, men har problem med magen, vill jag först och främst hänvisa till vårdcentralen för provtagning för att utesluta  sjukdom av annat slag. Om det visar sig vara IBS, be om att få en remiss till dietist, eller kontakta en själv för hjälp med att påbörja en kosthållning enligt FODMAP. Det går att göra det själv, men det kan vara svårt att veta exakt vad man får och ska äta för att få bästa resultat. Det är även viktigt att inte missa vissa näringsämnen, vilket kan vara lätt hänt när det är så många livsmedel man utesluter.

Nu blev det ett långt inlägg igen. Det jag vill säga är egentligen att jag vet hur jobbigt det är med IBS, men jag tror att det finns en lösning. Ni som inte har testat FODMAP på riktigt, alltså verkligen gått in för det, gör det. Det värsta som kan hända är att du mår som vanligt, medan det bästa som kan hända är att du mår bättre och kanske till och med bra. Du har inget att förlora.

Imorgon är det fredag igen, vilket betyder den härliga fredagskänslan i kroppen. Hoppas ni också får den och att den sprider sig, även i magen. Må bra allihop, det är ni värda. Kärlek,

Annie

Sockerchock

Hej igen,

kände att jag måste få skriva lite det här med FODMAP och ändrad kosthållning. Jag har precis kommit hem från en vän som haft födelsedagsfika där det bjöds på både tårta och massa olika kakor. Han hade gjort tårtan laktosfri för min skull, men bottnen var det gluten i så den pillade jag bort. Det fanns dock snickerikakor och risbräck som jag kunde äta (med undantag för chokladen, men ikväll fick bli en sådan kväll). Till detta bjöds på läsk. 

Jag har, som sagt, knappt ätit något innehållandes "onaturligt" mycket socker den senaste månaden, så nu har min kropp någon form av sockerchock. Hjärtat slår fortare än vanligt, magen är inte som den ska och hela jag darrar. Är det så här en frisk kropp reagerar på socker? En kropp som inte intar socker i mängder dagligen? Jag vet inte, men just nu tror jag faktiskt att det kan vara så. Som jag tidigare nämnt bestod en väldigt stor del (en alldeles för stor del) av mitt dagliga energiintag av socker i olika former. Framförallt choklad, både i fast och flytande form, men även mycket lösgodis och glass. Att först vänja sig av med sockerberoendet var riktigt jobbigt, men nu, efter en månad utan allt det där sötsliskiga var det faktiskt inte alls så underbart att äta det igen. Ärligt talat känns det inte bra alls. Visst var det gott, men så himla fantastiskt gott var det inte att det är värt att må dåligt av det. Vem känner inte igen känslan av att ha ätit för mycket godis så att man blir sådär illamående och känner att man borde struntat i det sista hektot? Tvivlar på att det bara är jag. Det är typ så jag känner nu, bara det att jag inte åt i närheten av den mängd sötsaker jag kunde äta för en månad sedan utan att må illa. Jag vill tro att min kropp har börjat återställa sig från mitt tidigare överdrivna sockerintag, och därför reagerar så hårt på denna plötsliga mängd. Och det måste ju vara ett bra tecken, eller hur?

Med detta vill jag egentligen bara säga att det är aldrig för sent att förändra sin kost för att rädda sin kropp. Du kommer att läka, sakta med säkert. Vissa kan leva med IBS hur länge som helst utan att veta om det, jag själv gick omkring i två år och fattade ingenting utan försökte bara leva med det. Jag tyckte att jag levde hälsosamt, åt mycket grönsaker och rotfrukter, tränade regelbundet, ja, allt det där som ska hålla en frisk. Samtidigt smög sig mängder med socker in i vardagen, då och då liksom, framförallt på helgerna. Kanske är det så att sockret är boven i dramat, att det är sockret som utlöst min IBS. Kanske är det så även för er, om ni tänker efter? Ärligt talat är det inte förrän nu när jag ser tillbaka på mitt liv som jag inser hur mycket socker jag fick i mig. En tänker inte på det när det är en del i vardagen. Eller jag gjorde inte det i alla fall. Detta pågick alltså i flera år, även före jag började få symtom för IBS. Och efter bara en månad med FODMAP och ett extremt minskad sockerintag känns det som att kroppen börjar hitta sitt rätta sätt att fungera. Så ni med problem med magen, tänk efter hur mycket socker ni faktiskt får i er. Det kanske kan vara värt att prova en sockerfri månad? Och om det känns bättre kanske till och med FODMAP kan göra er helt friska, så som jag hoppas det kan göra mig.

Okej allihop, med eller utan diagnostiserad IBS, FODMAP-fria ätare eller inte, slutsaten jag drar av detta är att det är du som styr över din kropp. Kan du vänja den vid socker kan du även avvänja den. Lyssna på kroppen, säger den ifrån är det inte utan anledning, den vill dig bara väl. Du ska leva med den resten av ditt liv, sköt om den. Tar du hand om den med kärlek lovar jag att du kommer få kärlek tillbaka.

Imorgon är det måndag, en ny vecka med nya möjligheter (fett klyschigt, ursäkta). Gör den här veckan till en vecka då du lyssnar på dig kropp. Behöver du den där chokladbiten efter lunchen? Nej? Ät den inte. Känner du att du verkligen måste, ta ett bett. Hur god är den egentligen? Är den värd det? Utvärdera, ät eller släng den. Det bästa med den här veckan är att du bestämmer allt. Det enda jag kan säga nu är GO FOR IT!

 

Sov riktigt gott i natt så att ni är utvilade och redo att ta er an den första veckan i ert nya liv! Med kärlek,

Annie

Potatisgratäng och varmrökt fläskfilé

Hej alla där ute!

Det är söndag, soligt och slappt hemma hos mig idag. Precis som söndagar ska vara. Igår festade vi till det lite och jag gjorde potatisgratäng för första gången i mitt liv, FODMAP-vänlig så klart. Egenkomponerad som vanligt, i sann improvisationsanda. En varmrökt fläskfilé inhandlades, också det för första gången. Det visade sig vara en bra chansning, för det var riktigt gott! Och eftersom jag älskar sås räcker inte potatisgratäng och kött, utan något mer rinnande måste tillföras. Hade blivit tipsad om Jensens Pepparsås, så även den lades i kundkorgen. Det blev en riktig festmåltid tillslut, och det bästa av allt var att det även blev två matlådor att avnjuta på campus. Egentligen vill jag laga all mat från grunden, men igår blev det ett undantag med köpt sås. Den är dock tillåten enligt FODMAP om man blandar ut den med laktosfri grädde, vilket jag så klart gjorde. Mums.

Ber om ursäkt för den bedrövliga bilden, men glömde ta kort när jag lagt upp på tallriken så det fick bli bild på en matlåda...

Recept för fyra portioner:

* 7-10 beroende på storlek

* Laktosfri creme fraiche

* Laktosfri vispgrädde

* Salt, svart- och vitpeppar, paprikakrydda 

* Hårdost (jag tog lagrad Port salut)

Gör så här:

Sätt ugnen på 225º. Olja en ugnsfast form. Skrubba eller skala potatisen, skär den i tunna skivor och lägg omlott i formen och fyll nästan hela vägen upp till kanten. Blanda crème fraîche, grädde och kryddor i en skål och häll över potatisen. Sätt in i ugnen. När ca 25 minuter gått, ta ut gratängen och riv över ost. Ställ in formen i ugnen igen tills potatisen är helt mjuk. 

Gör såsen enligt anvisningarna på förpackningen under tiden potatisgratängen är i ugnen. Skär köttet i skivor. 

Servera till en sallad och njut!

 

Hoppas ni har haft en fin helg och att söndagen blir riktigt skön. Tagga måndag imorgon mina vänner, med kärlek

Annie

Kycklingsallad

Hej där!

Här kommer en av tusen varianter på kycklingsallad som går snabbt att slänga ihop till lunch. Sallader är något jag verkligen uppskattar när jag vill ha en lätt lunch. Man kan använda nästan vilka grönsaker och rotfrukter som helst som bas och sedan addera valfri proteinkälla. Perfekt att använda det man hittar i kylen som kanske blivit över från dagen innan. Denna sallad komponerades ihop efter att jag hittade en färdiggrillad kycklingfilé i frysen, en god överraskning som ledde till en ännu godare lunch!

Recept för en person:

* En färdiggrillad eller rå kycklingfilé 

* En morot

* Några salladsblad

* En liten tomat/en halv stor tomat/ett par körsbärstomater

* En bit gurka

* Ett par matskedar laktosfri keso

* Salt, svartpeppar, (curry, ingefära om man vill spicea till det lite)

 

Gör så här:

Värm olja i en stekpanna. Krydda oljan med salt, peppar och eventuellt lite curry och ingefära. Hacka moroten och stek den. 

Hacka sallad, tomat och gurka och lägg i en djup tallrik. Krydda lite till med salt och peppar om du vill.

Skär kycklingen i tärningar och stek den tillsammans med moroten. Om du har en rå kycklingfilé behöver den lite tid på spisen, men om du (som jag) har en färdiggrillad behöver den bara värmas till och få lite färg. Ös på keso på salladen och toppa sedan med dina varma morötter och kyckling. Smaklig måltid!

 

Alla recept jag lägger upp på bloggen är helt enligt kostplanen under elimineringsfasen i FODMAP, alltså endast de "gröna" livsmedlen. Det är därför något ensidig kost för tillfället. Om jag inte ätit enligt FODMAP hade jag till exempel haft avokado i denna sallad, samt även kryddat med citronpeppar (innehåller lök). Så för er som inte äter FODMAP är det bara att köra på! Vi andra får kämpa vidare i hopp om att det snart öppnas nya dörrar och att vår kulinariska värld snart blir nästan lika stor som för dem utan IBS. Tills dess: stötta, peppa och tagga varandra!

 

Ha en fin kväll,

Annie

Lördagssnack om IBS och FODMAP

Hej underbara ni!

Hoppas ni har haft en fin dag och kommer få en ännu bättre kväll, vare sig ni ska sitta hemma och mysa i soffan eller ut och sätta klackarna i taket. Själv blir det en hemmakväll, utan måsten och stress. Hela veckan har varit väldigt stressig och ångestfylld, främst på grund av en stor tenta i skatterätt som skrevs imorse mellan 8 och 12. Nu är stressen över för denna gång och nu är det bara att hoppas att prestationen räcker för att slippa skriva den igen.

Men ångesten har inte bara varit på grund av tentan. IBS, strikt kostschema och att umgås med människor, utanför hemmet och en egna kylskåp, från att man vaknar till att man i princip går och lägger sig. Det är minst lika ångestfyllt. Ni som har IBS, eller liknande problem vet vad jag pratar om. För ja, det är jobbigt att hela tiden tacka nej till mat och fika. Det är pinsamt att magen aldrig kan vara tyst. Jag kan inte låta bli att tänka tillbaka på hur härligt det var när jag bara åt utan att tänka på vad det innehöll. Särskilt när alla runt om dig tål allt, inte följer kostscheman utan bara äter. 

Och så finns vi.

Att inte kunna äta vad som bjuds, inte ens ta en kopp kaffe. Tacka nej när kompisarna ska ut och äta, för du vet att det inte finns någonting som bara innehåller tillåtna livsmedel och du vill-verkligen-inte göra några undantag, för du vet hur dåligt du kommer må efteråt. Det är jobbigare än vad många tror. Det är inte bara den kulinariska biten som tar stryk vid IBS, det sociala blir också lidande. Dels på grund av att man ofta mår dåligt, lätt blir sur och inte vill träffa människor, men också på grund av att det nästan alltid handlar om mat när människor träffas. Har ni tänkt på det? Allt från att ta en kopp kaffe, en fika eller gå ut och äta. Det är nästan så att man blir bemött konstigt om man föreslår att bara ses. Utan mat. Under tenta-p är detta omöjligt, givetvis. Sitter man och pluggar mellan 8 och 18 måste ju alla äta. Även vi med IBS. Det som gör just tenta-p lite värre än andra pluggdagar är att det är starkt förknippat med ett stort sockerintag. Nu kan jag bara tala för mig själv, men innan jag började med FODMAP var jag sockerberoende, både smågodis och choklad slukades i mängder. Just chokladen trappade jag ner på, som jag nämnt i ett tidigare inlägg, då abstinensen var för stor, men nu äter jag ingenting av det. Jobbigt och tråkigt som tusan, ja. Om IBS suger? Ja. Det handlar såklart inte alltid om godis. Äpple är också något jag bara kan bli så sugen på. Bland tusen andra livsmedel.

Men idag då, på tentan: fyra eller fem timmars intensivt skrivande kräver påfyllning av energi ganska frekvent. Jag brukar alltid ha med nötter och torkad frukt eller chokladbollar på tentor. Ni fattar, småplock som ger energi. Idag fick det bli en banan, absolut inget fel på det, men när alla runt om har med sig choklad, smågodis och kakor är banan inte så himla fancy. Ärligt. Det är ännu värre efteråt, när man samlas och pratar om mördartentan och eftersom ingen har ätit upp sitt godis smaskas det ordentligt utanför tentasalen. Det till och med luktar smågodis. Just då finns det ingenting i hela världen jag vill mer än att ta en liten, liten, sur godisbit och känna hur det drar lite i käkarna och munnen fylls med saliv och sedan tugga på den mjuka konsistensen och bara njuta... Men nej, FODMAP säger big no-no under elimineringsfasen. Så jag avstod. Med smärta. Nu i efterhand känns det såklart bra, men i vissa situationer vill man bara äta. Ni vet.

Okej, slutpratat om min godissuktardag. Nu till det viktiga med allt det här. Elimineringsfasen kan vara riktigt jobbig, ni som genomgått den, eller som jag är i den, vet vad jag pratar om. Men det kommer gå över. Snart får vi börja införa livsmedel, och jag lever på hoppet att jag till slut kommer kunna äta mycket mer än det jag äter idag. För det är ju så, för att komma någonstans måste du ta dig dit. Vissa vägar är jobbigare än andra, men det kommer vara värt det. Jag tror verkligen det.

Det här inlägget blev mycket längre än jag tänkte. Om ni inte orkat läsa allt, läs det sista, det är det viktiga. Jag ville egentligen bara ge alla, med eller utan IBS, en liten, men extremt viktig, tänkte om att NI KLARAR DET! Jag har inte ätit godis under hela januari, och kan en sockerberoende klara det, då klara man allt. Hur kämpigt det än är i början; fortsätt! Kämpa lite till, ni fixar det! Ni kommer må så bra, bara ni tror på er själva.

Hoppas ni mår bra och att helgen blir precis så som ni vill. Med kärlek,

Annie